Det går bra nu...eller?

Det går så bra för Borås och då menar jag inte enbart i fotbollsallsvenskan. Vi är guldstaden på flera områden. Borås växer, vi blir fler, vi blir rikare, vi blir mer kända nationellt och vi blir mer konkurrenskraftiga.

Boråsarna handlar som aldrig förr, affärerna går bra, hjulen rullar på. Boråsarna bygger hus och renoverar sina bostadsrätter som aldrig förr, byggföretagen går bra, hjulen rullar på. Boråsarna reser som aldrig förr, resebyråerna går bra, hjulen rullar på.

Vi har det alltså ganska bra. Men vilka är vi?

Samtidigt som de ledande politikerna slår sig för bröstet finns det en annan dagordning, en annan bild som fler borde se. Att titta på de mest utsatta grupperna i samhället är en bra metod för att se om ett samhälle verkligen är rikt och framåtblickande. Så låt oss göra det.

I en så blomstrande kommun som Borås Stad måste socialnämndens budget skäras ned, flyktingmottagandet minska och barnfattigdomen öka. Ni kan läsa om det inte minst i dagens Borås tidning, ni vet monopoltidningen.

Orsaken anges vara brist på pengar, få bostäder och jobb. I en guldstad? Hur gick det till?

När, precis när, ska de mest utsatta gruppernas röster lyssnas till om de borgerliga politikerna inte ens kan lyssna på dem när Borås har blivit guldstad.

Kontentan är att det inte handlar om hur stor den ekonomiska tillväxten är, hur goda framtidsutsikterna är, hur rik den allra rikaste delen av Borås blir. Det handlar om hur man väljer att fördela de befintliga resurserna. Borås majoritetspolitiker väljer sin väg: att försämra för människor i sociala svårigheter, att stänga dörren för krigsdrabbade medmänniskor och att tvinga barn att växa upp i fattigdom. Detta är allvarligt nog, och då har jag inte ens nämnt de äldres situation.

Var blev du av, solidaritet?