Min helg har ägnats åt att på något sätt hålla modet uppe inför sommaren. Jag är bedrövad över arbetet. Jag har upptäckt att de arbetscheman som delas ut inte alls är tidsrealistiska. Alltså ska man inte stanna hos "kunderna" den beviljade tiden utan spara in så mycket som möjligt. "Hur ska det annars gå och driva företag" fick jag förklarat för mig i veckan.
Arbetsdagarna blir till rena helveten. Efter en hektisk fredagsförmiddag, halverad lunchtid, och vansinniga bilfärder mellan "kunderna" försökte jag komma in till kontoret 16.15, den tid jag ska sluta. Huvudet värkte som det gör när man både sovit, ätit och druckit för lite (jag fick nämligen bryta mot arbetstidslagens krav på 11 h dygnsvila mellan torsdag och fredag)
Och vad händer då, tror ni? Jo, självklart när jag ska parkera tjänstebilen blir jag stressad av en annan bilist som vinkar för att få komma förbi mig att jag backar in i ett metallstaket och repar bakhörnet på bilen. Chefen klargjorde att det var mitt eget fel, som om jag inte visste det, och hävdade att jag skulle bli betalskyldig. Gråtfärdig stod jag där och förklarade att jag aldrig förut krockat, eller repat en bil. "De säger alla", var den enda kommentaren." Självrisken är på 5 000 kr, men så mycket skulle hon inte kräva menade hon till slut. Hennes godtyckliga bedömning skulle tydligen avgöra.
Arbetsdagarna blir till rena helveten. Efter en hektisk fredagsförmiddag, halverad lunchtid, och vansinniga bilfärder mellan "kunderna" försökte jag komma in till kontoret 16.15, den tid jag ska sluta. Huvudet värkte som det gör när man både sovit, ätit och druckit för lite (jag fick nämligen bryta mot arbetstidslagens krav på 11 h dygnsvila mellan torsdag och fredag)
Och vad händer då, tror ni? Jo, självklart när jag ska parkera tjänstebilen blir jag stressad av en annan bilist som vinkar för att få komma förbi mig att jag backar in i ett metallstaket och repar bakhörnet på bilen. Chefen klargjorde att det var mitt eget fel, som om jag inte visste det, och hävdade att jag skulle bli betalskyldig. Gråtfärdig stod jag där och förklarade att jag aldrig förut krockat, eller repat en bil. "De säger alla", var den enda kommentaren." Självrisken är på 5 000 kr, men så mycket skulle hon inte kräva menade hon till slut. Hennes godtyckliga bedömning skulle tydligen avgöra.
Sommaren 2007 är redan utsedd till den sämsta genom tiderna. Fem veckor kvar i helvetet.
Inlägg
2 kommentarer:
Löneavdrag är väl så vitt jag förstår en disciplinpåföljd, finns det stöd för det i kollektivavtalet? Stod det klart för dig när du anställdes att du oavsett överträdelser i bestämmelser om arbetstid och arbetsmiljö skulle hållas personligt ansvarig för en firmabil? (Jag hade inte accepterat det, jag hade hellre köpt en skrotbil isf)
Jag tycker du ska vända dig till facket för att se om du har möjlighet att bestrida detta. Det är ju till syvende och sist som så att arbetsgivare oftast har rutten koll på arbetsrätt och avtal och skjuter från höften.
Jag tycker inte du bara ska acceptera det.
Nej, du har så rätt så.
Tror du att min seriösa arbetsgivare har tecknat kollektivavtal? Knappast.
Men det finns reglerat i SFS. Ska bli intressant att se hennes min när jag meddelar henne det.
Man kan tycka att jag är dum som jobbar på ett sånt ställe, men det var de enda som svarade på min ansökan.
Skicka en kommentar