Läkarna vet bäst, eller...

Vården i Sverige krisar. Av olika anledningar förstås. Organisationen med jättekolosser till sjukhus är problematisk, inte minst när det gäller tillgänglighet. Och den ökade belastningen från psykosocial ohälsa på den medicinska vården är ett problem som vi bara har sett början på.

Nu börjar även vårdvalsreformen ställa till besvär för en trygg och säker hälso- och sjukvård. Inte bara i Stockholm, utan så småningom i hela Sverige.

DNdebatt 27 oktober 2008
"Regeringen vill vinststyra primärvård i hela landet"

SR 26 januari 2009
Läkare varnar för Vårdval Stockholm

Nyhetskanalen.se 25 januari 2009
Läkare varnar för Reinfeldts vårdval

Vårdvalet fortsätter

Nu slutar cheferna på vårdcentralerna i Flemingsberg, Skärholmen och Alby. Varför? Jo, för att de ekonomiska förhållandena är katastrofala. Vårdval Stockholm ger ingen särskild ersättning för att invånarna området har stor ohälsa och är socialt utsatta. Det får konsekvenser på flera plan. De slår mot de mest utsatta, borgarna har lyckats. Läs artikeln i DN idag.

Primärvården i utsatta områden slås sönder

Igår rapporterade även lokalnyheterna ABC om hur familjecentralerna slås sönder genom Vårdval Stockholm. Gruppledaren för Kd fick svara på frågor i studion. Hon verkade helt oförstående inför problematiken. Jag är ledsen, men mitt politikerförakt blir bara större och större, sedan jag flyttade till Stockholm stad/län. Det handlar inte om att jag föraktar demokratin, utan om att jag föraktar politiker som inte har jämlikhet som sitt mål.

Igår intervjuades också Filippa Reinfeldt av KGB, och där fanns inte ett uns av fördjupad kunskap. Enligt henne är lösningen på den dåliga tillgängligheten till sjukvården att privatisera ytterligare. Inte ett ord säger hon om att vårdavtal med privata utförare och privatisering/avknoppning har varit en del av Stockholm läns landsting under en lång period nu, och att tillgängligheten TROTS detta inte har ökat. Det är som att politiker ALDRIG behöver utvärdera sin politik och ALDRIG behöver använda sig av tidigare erfarenheter i sina beslut.

Vårdval Stockholm slår mot allt som heter behovstyrd vård, och det bryter mot hälso- och sjukvårdslagen, men behöver landstingspolitikerna ta hänsyn till det?

Konsekvenserna av vårdvalet

De första konsekvenserna av vårdval Stockholm har redan börjat märkas. Nu läggs den offentligt drivna vården ner, eller slås ihop trots stort upptagningsområde. Det är i Kistatrakterna och längs med röda linjen mot Norsborg som det märks mest. Där ohälsan också är störst, redan. Den platta resursfördelningen kräver sina besparingar, och offer.

I Sverige borde vi vara oerhört stolta över våra barnavårdscentraler, mödravårdscentraler och familjecentraler. Det förebyggande arbetet och samverkan mellan olika enheter har varit oerhört viktigt för att få ner spädbarnsdödlighet och förbättra ALLA barns hälsa. Men vad gör man nu? Jo, går i motsatt riktning. Som om det gemensamma inte var något värt.

Det är moderatledd sjukvårdspolitik i sin yttersta form.

Läs artikel i SvD, och kolla särskilt in listan intill artikeln. Det är systemskifte om något.

Fick en fråga av E-lo om hur privatisering av vården påverkar det förebyggande hälsoarbetet och svarade...

Ojoj, det är mitt favvoämne!!! Det händer ju jättemycket på det området i Sverige dessutom.

När det gäller primärvården/vårdcentraler är det allra tydligaste hur det strider mot förebyggande insatser. Om du googlar på Vårdval Stockholm, och vad hur kritiken mot den reformen låter så får du nog många träffar.

Det handlar om tre saker:

1. Upptagningsområde

2. Ersättning utifrån den sociala sammansättningen

3. Behov kontra efterfrågan

1. I och med att upptagningsområdet försvinner inom privatiserad verksamhet försvinner också de generella insatserna och den uppsökande vården. En privat vårdcentral erbjuder knappast invånare i Vårby gård gratis blodsockertest i syfte att förebygga diabetes. De gör hellre reklam på stan för hur bra deras vårdcentral är.

2. Vilka privata vårdcentraler är intresserade av att locka till sig patienter som är multisjuka? I ett system med fri etableringsrätt av vårdcentraler, som Vårdval Stockholm, får man ersättning per patient. Ju snabbare besök och behandling, ju fler patienter, ju mer ersättning. Det kan ju låta krasst, men även läkare i Stockholms läns landsting menar att incitamentets för att driva vård helt har förändrats i samband med årsskiftet. Dessutom får vårdgivarna inte längre ersättning utifrån om man är etablerad i ett område med social utsatthet. En folkpartist här menade att fattigdom och ohälsa inte hör ihop. Den slutsatsen har hon säkert mycket evidens för. I Vårdval Stockholm ger man bara ersättning per patient, och korrigerar om det är ett barn eller en gammal patient. Då får man högre ersättning. Vårby vårdcentral förlorar en femtedel av sin ersättning i och med reformen. Jävligt tufft läge. Dessutom har psykologer och annan icke-rent medicinsk kompetens avskedats från de flesta offentligt drivna vårdcentralerna i samband med reformen, eftersom vårdcentralerna numera inte har råd att ha den kompetensen. Lagarbetet kring patienten är bortblåst, för den blir för dyr i ett marknadsorienterat system.

3. Den fria etableringsrätten och marknaden för vård i Stockholm ska ge valfrihet att välja vårdgivare. Den rätten är dock villkorad på en mängd olika sätt. Vårdgivare etablerar sig där efterfrågan är störst, där kunderna är friskast och där efterfrågan är störst. Det finns ju en mängd studier som visar på att även om är mer sjuk söker man inte mer vård för det. Jag tycker jämförelsen mellan höginkomstländer och låginkomstländer är bra. Var finns flest sjukvårdspersonal? Var är resurserna för vård störst? Var är sjukdom och ohälsa störst? Behov och efterfrågan går verkligen inte samma väg här.

Jag tycker också att du ska titta på HSL här, eftersom dagens praxis inom dagens hälso- och sjukvården strider grovt mot dess paragrafer. Privatiserad vård tjänar ingenting på att förebygga sjukdom och ohälsa, snarare tvärtom. Privatiserad vård arbetar inte för att nå de med störst behov. De etablerar sig norr om Slussen i Stockholm, för där är efterfrågan störst. Men ohälsan är i sin tur störst söder om Slussen.

Den medicinska kompetensen är också hotat. Kolla gärna upp studien från Vårdval Halland också, den kom i mellandagarna och visade att konsumtionen av antibiotika ökat markant sedan reformen genomfördes. Behovs- eller efterfrågansstyrning? "Jag byter vårdcentral om inte du skriver ut antibiotika till min onda hals så att jag kan jobba imorgon."

Duger de reflektionerna?

Vårdval utan analys

Vårdval inom hälso- och sjukvården sprider sig rekordsnabbt.

Vårdval Halland har redan infört det men Stockholms läns landsting, Västmanland, Östergötland och Region Skåne står på tur.

Detta genomförs utan någon debatt i det offentliga Sverige.

Alla som uppfyller vissa krav kan efter ackreditiering driva en mottagning i primärvården. Pengarna följer patienten, en s.k. patientpeng.

Kritik hörs dock inifrån läkarkåren nu. Dels ifrågasätts varför ingen analys av onsekvenserna av en sådan genomgripande förändring görs. Dessutom hävdas att modelllen strider mot hälso- och sjukvårdslagen. Därtill menar många att familjemäkarens uppdrag utholkas.

Kanske kommer diskussionen att uppmärksammas av media i och med läkarstämman nästa månad.

Det är alldeles för tyst från sossarna. :(

Vi är där NU.

Jag sitter och filar på en text om utvecklingen inom den offentliga sektorn som pågår i Sverige. Det går väldigt fort nu. Sverige säljer ut, mer än vi tror. Borgerliga företrädare ser det som en självklarhet, det är ok att vård handlar om vinst, kunder och konkurrens. Och som jag skrivit här på bloggen tidigare; så länge det är offentligt finansierat är det lätt att driva igenom sin politik. Men det är inget systemskifte inlett av borgarna. Det började för länge sedan.

Under en föreläsning om hälsosystem fick jag min föreställningvärld omkullkastad. Igen. Av alla läkarbesök som gjordes i Sverige år 2004 var 28 procent gjorda hos privatläkare. Uppdelat efter län blir de regionala skillnaderna tydliga. Hela 42 procent i Stockholm, men bara 3 procent i Kronoberg.

Innan jag flyttade till Stockholm trodde jag verkligen inte att de privata vårdgivarna var så många. Jag trodde att det var en utveckling som vi skulle förhindra, inte att den redan var så långt gången. Tolv år av socialdemokratiskt styre har möjligen saktat ner farten, men absolut inte förhindrat privatiseringen. Landstingssystemet skapar en allt tydligare federal inrikting, men även nationellt är kursen väldigt klar. Välfärden ska säljas ut, trots att Sverige visat att en gemensam välfärd också skapar enorm tillväxt. För enligt liberalt ekonomiskt perspektiv skapar privatisering effektivitet.

Det gäller skolan, vården och omsorgen. Kommunala skolor läggs ner för att de inte klarar elevtappet till friskolor. I Stockholms län är inte valet av en kommunal skola i kommunen längre givet. Vart tog valfriheten vägen? Vårdcentralernas preventiva arbete grusas på grund av vårdval Stockholm som nu genomförs. Omsorgen om de äldre är uppdelad i stora globala vårdbolag, eller i små famljeföretag där helheten inte kan tillgodoses.

Vi är där NU. Inte i morgon, utan nu. Och jag undrar hur det socialdemokratiska partiet ska hantera detta faktum. Stoppa inte huvudet i sanden utan försvara vår gemensamma välfärd!

Vårdval Stockholm

Du väljer din vårdcentral genom en särskild blankett, på så sätt vet vårdcentralen hur mycket pengar den kommer att få till verksamheten. Det geografiska uppsamlingsområdet är inte längre intressant. Kunskap om olika gruppers behov behöver inte specialiseras eller prioriteras. Det är enbart vårdcentraler med många äldre som får särskilt ekonomiskt stöd.

På lokalnyheterna förra veckan sa läkaren på Storvretens vårdcentral i Botkyrka kommun att hon befarade att det framgångsrika samarbetet mellan distriksköterskor och läkare, vilket är särskilt viktigt i socialt utsatta områden, kommer att drabbas negativt av en sådan reform.

Min kommentar, och vad jag också tagit med mig från sommaren i det privata vårdföretaget, är att helhetssynen går förlorad. Kompetens ska samlas, utvärderas och utbytas för att sedan spridas utifrån en jämlikhetsprincip. Låter det flummigt? Det är det inte. Flummigt är däremot när vårdföretag ska konkurrera om sina patienter.

I Sverige borde vi satsa mer på primärvården, den når ut till människor. Primärvårdens roll inom hälsoprevention borde förstärkas istället för att slås ut. Satsning på prevention blir ALDRIG lönsam samma år som den genomförs. Istället tar det åtskilliga år, ibland decennier, att gå med "vinst". Den vinsten lockar inte privata vårdföretagare.

Jag valde Vårby vårdcentral för några veckor sedan, men visst borde jag valt en privat på Östermalm. Jag har ju faktiskt råd att åka över hela stan för ett vårdbesök. Mina personliga tvivel om vården i Vårby finns, för jag undrar om de bästa läkarna verkligen vill jobba här. Läkare flyttar till resurserna, det ser vi inte minst globalt, och visst vill även läkare arbeta på den vårdcentral som kan erbjuda bäst lönevillkor. På vilken vårdcental tror du man kan betala sin personal mest? På den där överklassens friska befolkning är en majoritet, eller där mer socialt utsatta människor med större (resurskrävande) behov finns?

Chris Heister, landstingsråd i Stockholms län och naturligtvis moderat, säger att det geografiska perspektivet inte är intressant längre. Du väljer själv var du vill få vård. Jag hävdar att en sådan reform snarare segmenterar segregationen. Du väljer den plats där du känner dig ("och hör") hemma. Val är inte fria utan präglade av ett socialt sammanhang, som inte av naturen skapar jämlikhet. Det krävs en politisk vilja att bryta strukturer (mönster) och då måste man inse att resursfördelning är ett nyckelverktyg. Alla patienter kostar inte lika mycket och är definitivt inte lika "attraktiva" på vårdmarknaden. Självklart kommer attraktionen att vara utgångspunkten när Vårdval Stockholm startar. Aktörerna ska ha en affärsidé, hur skulle det annars se ut i konkurrensens förlovade land.

Kom tillbaka om tio år så utvärderar vi. Jag väntar.