"Bye Borås"

Den hade lika gärna kunnat heta "Bye Borås", eller något sådant, filmen "Farväl Falkenberg" som ger en magisk bild av den kamp för att släppa och samtidigt hålla kvar livet man lever och i framtiden vill leva. Berättelsen är enkel och oundviklig att värja sig emot, i alla fall i min generation. Vad ska man göra, vad vill man bli? Måste man överhuvudtaget bli stor, måste man släppa drömvärlden man lever och som faktiskt var förbannat verklig fram till bara igår?

Och när du för hundrade gången får frågan. Någon man inte sett på länge undrar vad du gör nuförtiden, vad du ska bli när du bli stor. Inte så mycket av omtanke utan mer för att kunna stoppa in dig i ett fack. Det är i alla fall så det känns och det är orsaken till att du väljer en annan väg i stan för att undvika den granskningen.

Varje människa hanterar det på olika sätt. Alla gör så kallade "individuella val", hur jävla individuella dem nu är egentligen, ibland känns det mest som upplevda schabloner.

För mig tog det lång tid att separera. Inte allra först, jag stack samma höst, men jag kom tillbaka och var då mer rädd för, än övertygad om, att jag inte ville bo i Borås. Därför betyder Jesper Ganslandts film väldigt mycket för mig. Alla som gjort det där avgörande kvalvalet bör se hans konstverk.

Filmens hemsida