En ny energihegemoni

Igår var jag på ABF och det andra seminariet i serien om Den ekonomiska krisen. Inbjudna var Joakim Palme, Anna Hedborg och Ylva Johansson. Det var en bra sammansättning av personer: en med vetenskapligt perspektiv, en med ett tjänstemannaperspektiv och historiskt perspektiv på politiken, samt en person som sitter i opposition mitt i dagens kris.

Bl.a talades om stigberoende, om hur människor bli vana vid det nya, tidigare helt orimliga saker. Stigberoendet, eller hegemonin, det som gäller i samhället, är en anpassning med tiden efter situationen. Ta sysselsättningen exempelvis. År 1982 hade vi en arbetslöshet på 2,6 procent, vilket utmålades som en SKANDAL enligt LO. Idag är detta drömnivåer som ingen längre vågar hoppas på. Självklart ses den permanenta höga arbetslösheten som ett problem, men ordet skandal hörs inte. Samtidigt var det jobbpolitiken som orsakade sossarnas valförlust, enligt många.

Det är svårt att inte dra paralleller till dagens regeringsbeslut om att riva upp beslutet om att inga nya kärnkraftsverk ska byggas. På 70-talet hade detta varit SKANDAL och ett grovt brott mot folkomröstningen. Idag visar undersökningar att folk är positiva till kärnkraft, olyckorna i Tjernobyl och Harrisburg är minnen blott. Det händer inte här. Och eftersom media inte lyckas upplysa om andra risker med kärnkraften, eller dess ohållbarhet, så tycker man väl att det är ok. Vi slopar tron på förnybara energikällor, och tron på att Sverige kan gå i främsta ledet när det gäller att utveckla framtidens energi. I borgarnas Sverige har vi slutat tro att vi kan. Vi lägger oss platt för kärnskraftslobbyn.

Och en annan viktig sak som sades igår: Det är svårt att vrida tillbaka utvecklingen, svårt att återfå tron på låg sysselsättning och generell välfärd. Och enligt mig, svårt att åter komma in på banan som ett av det mest progressiva länderna i världen när det gäller att utveckla förnybara energikällor.

Bra jobbat Centern!