Den lediga dagen, efter 11 timmars sömn (!), skulle ha ägnats åt en lång cykeltur i ett av Huddinges naturreservat. Men kl. 10 började det regna så det blir läsning och bloggande istället.
Jag har avslutat Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, min första deckare någonsin faktiskt. Det var ju ingen skönläsning, men tillräckligt spännande för att jag skulle dissa tv och telefonsnack flera kvällar. I går var jag tvungen att gå av tunnelbanan redan vid Skärholmen och sätta mig på torget en timme vid torget för att läsa färdigt. Så nu vet jag vad som hände med Harriet och hur Mikael Blomqvist konfronterade Wennerström. Dessutom är Lisbeth Salander är min nya idol!
Stieg Larsson är självklart politisk ut i fingerspetsarna vilket är ytterst positivt. Huvudpersonen Mikael Blomqvist är ekonomijournalist, men inte en sådan som sitter i A-ekonomi och rabblar siffror utan att ha en aning om dess innebörd. Dessa journalister föraktar han snarare; en åsikt som jag i allra högsta grad delar med honom.
Att ekonomijournalisterna är de mest lurade personerna i hela Sverige, skrev nationalekonomen
Sven Grassman om i sin bok Bokslut på 80-talet.
"Fjolårets mediahändelse var utan tvivel Fermenta. Historien rymmer alla de ingredienser som är nödvändiga för att föra detta moderna svensk- egyptiska drama till en följetong på tidningarnas förstasidor under ett helt år. Här finns snabba pengar, mänsklig framgång och förnedning, absurditeter och outsiders och en hord av okritiska, entusiatiska hårdjobbande fursteslickare i skepnad av så kallade ekonomijournalister." (s. 31)
"Omvänt är det ett ganska pinsamt skådespel som allmänheten fått bevittna när kungamakarna inom medierna skamset, sent och motvilligt fått erkänna att de farit med felaktiga uppgifter, att de själva byggt upp myten om jäsningskometen och industrigiganten Fermenta. Det har varit tystnad som vanligt och många pressande bortförklaringar." (s. 34)
"Fermentaskandalen kan betraktas som ett olycksfall i arbetet och gett några fläckar på näringslivets kritstreck. Potentiellt viktigare är den stora skugga som den kastat över hela den så kallade ekonomijournalistiken - över personuppsättningen i den viktiga yrkeskår som inte bara bevakar börskurser och kändisar inom näringslivet, utan i stor utsträckning och med orätt också får utrymme i våra media för att uttala sig om budgetunderskott, offentlig kultur och reallöner." (s. 36)
Ekonomijournalisten i Stieg Larssons böcker, Mikael Blomqvist, är av samma åsikt. Följande stycke (s. 555-556) är bra att ha med sig.
"Du måste skilja på två saker - svensk ekonomi och svensk börsmarknad. Svensk ekonomi är summan av alla varor och tjänster som produceras i det här landet varje dag. Det är telefoner från Ericsson, bilar från Volvo, kycklingar från Scan och transporter från Kiruna till Skövde. Det är svensk ekonomi och den är precis lika stark eller svag idag som den var för en vecka sedan. [///]
Börsen är något helt annat. Där finns ingen ekonomi och ingen produktion av varor och tjänster. Där finns bara fantasier där man från timme till timme beslutar att nu är det eller det företaget värt så många miljarder mer eller mindre. Det har inte ett dyft med verkligheten eller med svensk ekonomi att göra. [///]
Det betyder bara att en massa stora spekulanter nu håller på att flytta över sina aktieposter från svenska företag till tyska. Det är alltså finansnissarna som en något tuffare reporter borde identifiera och hänga ut som landsförrädare. Det är de som systematiskt och möjligen medvetet skadar svensk ekonomi för att tillfredsställa sina klienters profitintressen. [///]
Jo, media har i allra högsta grad ett ansvar. I minst tjugo år har ett stort antal ekonomireportrar underlåtit att granska Hans-Erik Wennerström. Det har tvärtom hjälpt till med att bygga upp hans prestige genom huvudlösa idolporträtt. Om de hade skött sitt jobb de senaste tjugo åren skulle vi inte befinna oss i den här situationen i dag."
Själv spyr jag mitt ätter över dem varje kväll framför A-ekonomi. Vet dessa "ekonomijournalister" egentligen vad de pratar om?
Inlägg
