At last

I morse beslutade jag mig för att inte sitta kvar i S-studenters förbundsstyrelse yterligare ett år. Det kändes bra, eftersom jag velat och velat kring detta så himla mycket. Man ska ha lust och man ska känna sig taggad. Det gör inte jag i allt för stor utsträckning och i jämförelse med nya hungriga ledamöter skulle jag framstå som en pensionerad sådan.

Jag hoppas att S-studenter hittar fler spännande arbetsformer och att klubbarna växer runt om i landet. Och att förbundet tillsammans med partiet på allvar hittar bra sätt att värva landets studenter till vår viktiga verksamhet. Avslutningsvis hoppas jag att SSU och S-studenter nationellt ska bli lika tighta som vi är i Borås.

Nu kan ingen kalla mig pamp längre, hehe.