När tiden går för fort, som nu t ex när tentorna närmar sig och man tycker att 1 maj var i går fast det snart är juni, då tänker jag på att nedräkningen för den borgerliga regeringens mandatperiod pågår. Det är 1215 dagar kvar till nästa val, idag.
Visserligen förbättrar inte detta konstaterandet att åren går och insikten om att så jäkla sensationellt kanske det inte var att bli vuxen i alla fall infinner sig. På gymnasiet drömde man stora drömmar som att rädda världen och sånt. Sedan inser man att det inte finns enbart en väg för att göra det på, det finns många, och vägarna är inte så jäkla breda, de är snarare som små stigar som man kryper fram på. Tjugo år är ingenting ur förändringssynpunkt.
Ytterligare en aspekt på det här att tiden går är när man inser att tidigare ungdomsalibin på olika håll, t ex i mitt eget parti, faktiskt börjar bli gamla. Haha, skulle väl några säga och mena att vi inte har så många ungaföreträdare i sossarna, och det är väl sant, men de få vi har blir gamla även dem. Dagens insikt.
Fast den blivande ordförandens ambition med sossarnas ungdomsförbund är ju att organisationen ska bli Sveriges största ungdomsgård. Jag slutade gå till Norrmalms ungdomsgård när jag var 15 år. Med andra ord är jag alltså för gammal för SSU.
Fast för mig handlar det inte om att jag inte vill bli gammal, mer om att saker och ting tar slut och att jag kopplar på nostalgikänslorna och drömmer mig tillbaka till hur bra allt var innan. För då var det ju så jäkla bra, det vet vi ju. Men nu när man närmar sig 30 år, då går de utför, för man inser att så mycket kommer man faktiskt inte att uträtta innan man dör. Fred på jorden, som var min huvuduppgift när jag var tio, det kanske inte kommer att ske under min livstid.
Då är det lättare att haka upp sig på mandatperioder och tänka att det "bara" är 1215 dagar kvar till nästa val. Och då tar vi Borås!!!
Visserligen förbättrar inte detta konstaterandet att åren går och insikten om att så jäkla sensationellt kanske det inte var att bli vuxen i alla fall infinner sig. På gymnasiet drömde man stora drömmar som att rädda världen och sånt. Sedan inser man att det inte finns enbart en väg för att göra det på, det finns många, och vägarna är inte så jäkla breda, de är snarare som små stigar som man kryper fram på. Tjugo år är ingenting ur förändringssynpunkt.
Ytterligare en aspekt på det här att tiden går är när man inser att tidigare ungdomsalibin på olika håll, t ex i mitt eget parti, faktiskt börjar bli gamla. Haha, skulle väl några säga och mena att vi inte har så många ungaföreträdare i sossarna, och det är väl sant, men de få vi har blir gamla även dem. Dagens insikt.
Fast den blivande ordförandens ambition med sossarnas ungdomsförbund är ju att organisationen ska bli Sveriges största ungdomsgård. Jag slutade gå till Norrmalms ungdomsgård när jag var 15 år. Med andra ord är jag alltså för gammal för SSU.
Fast för mig handlar det inte om att jag inte vill bli gammal, mer om att saker och ting tar slut och att jag kopplar på nostalgikänslorna och drömmer mig tillbaka till hur bra allt var innan. För då var det ju så jäkla bra, det vet vi ju. Men nu när man närmar sig 30 år, då går de utför, för man inser att så mycket kommer man faktiskt inte att uträtta innan man dör. Fred på jorden, som var min huvuduppgift när jag var tio, det kanske inte kommer att ske under min livstid.
Då är det lättare att haka upp sig på mandatperioder och tänka att det "bara" är 1215 dagar kvar till nästa val. Och då tar vi Borås!!!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar