Norge, vårt grannland försvarar välfärdsstaten

Jag filar på ett inlägg om den fullständiga utförsäjningen av vård och omsorg som kommit mycket längre i landet än jag trodde. Insikten kom när jag flyttade till Stockholm och skulle söka jobb. Fram till valet år 2010 kommer denna löpeld att ha nått de flesta kommuner och motiverats med frihetsargument och konkurrensens eviga sanningar.

Risken att känna en obehaglig passivitet inför denna utveckling är stor. Vad ska vi göra? Detta är liberalisemens lov. Det finns inga alternativ. Det finns ingen väldfärdsstat som är beredd att ta upp kampen om den kommunala verksamheten, eller den landstingstyrda. All verksamhet BELASTAR budgeten, det är i alla fall så det låter i folkmun. Man vill inte BELASTA, för sjukvård och omsorg har inte tillräckliga resurser. Denna uppfattning kommer inte från tomma intet, den är istället ett resultat av år av politikers ständiga budgettänkande och avsaknaden av visioner. Som förtroendevald är det första du får lära dig på introduktionskursen att målet att "hålla budget" är överordnat alla andra mål. Och hur skulle man kunna säga emot det? Denna uppfattning försvagar verksamhetens legitimitet och får människor att söka sig till andra aktörer.

Men det finns uppenbarligen alternativ till denna utveckling. Aron Etzler skriver om vårt intressanta grannland Norge, som ni kanske redan har läst. Det är av stor betydelse att många tar till sig detta land som exempel på att det visst inte är "den enda vägen" som gäller. Vi har visst ett val!

Etzlers bok Trondheimsmodellen – Radikala framgångshistorier i Norge och Nederländerna kommer ut på Karneval förlag i augusti. Jag hoppas att vi är många som läser den och att vi använder våra röster till att föra ut idéerna som blev verklighet i Norge och där man idag försvarar välfärdsstaten genom att visa på handlingskraft och ett aktivt lyssnande.

Etzlers bok från 2002 har för övrigt inspirerat namnet till denna blogg, om någon undrar. Man kan kort och gott säga att jag kopierade det, fast jag upptäckte det först i efterhand.