Om regeringens satsning på högskolekvalité

Ni har säkert hört Lars Leijonborg(are) tala mycket om att regeringen nu storsatsar på högskolans kvalité. Om man är lite insatt så vet man att det inte är sant.

Insatt är Anders Fransson, och han skriver såhär i BT i tisdags:

För den som inte själv gör sig omaket att leta sig fram genom textmassorna i budgetproppen är det svårt att genomskåda att vad Else-Marie Lindgren beskriver som en nysatsning i praktiken inte är någon satsning alls.

Ser man till utfallet för Högskolan i Borås finner man att effekten av att regeringen räknar upp tilldelningen till några av utbildningarna äts upp av besparingskrav på resten av utbildningarna. I realiteten blir nästan ingenting kvar för att anställa nya lärare för att kunna öka antalet undervisningstimmar eller på andra sätt förbättra studievillkoren för studenterna. Eftersom regeringen dessutom kräver att högskolan skall öka andelen lärare med doktorsexamen, d.v.s. lektorer, vilka kostar mer och undervisar mindre än adjunkterna blir det ännu svårare att åstadkomma någon kvalitetsförbättring.

Under en lång följd av år ha resurstilldelningen per student steg för steg minskat till så låg nivå att den på många utbildningsområden bara räcker till omkring sex undervisningstimmar per student och vecka. Det är dags att vända denna nedåtgående trend. Tyvärr sker det inte heller denna gång.

Anders Fransson, professor em