I morgon bär det av hem. Hem till Borås. Förra gången jag var där, över jullovet, började vistelsen bra, men slutade med gråtfyllda kvällar och nätter. Att bryta upp, att välja, att skiljas är det värsta som finns, för mig. Det blir så dramatiskt och ödesladdat just i den stunden.
Jag skyller på de gånger jag som barn åkte från mamma för att en vecka under året (på sin höjd) vara hos pappa. Det var traumatiskt att åka ifrån Ann, och ännu värre att sedan lämna Jörn igen eftersom jag visste att det skulle dröja så länge innan vi sågs. Om det hade satts i system hade nog ett litet barn kunnat vänja sig och finna en trygghet i det, men så var det ju inte och det hänger sig kvar i mina tankar, att jag ALDRIG ska komma tillbaka, att allt är för evigt och att allt är slut.
Det faktum att allt kändes bra och tryggt igen, efter jullovet, i samma ögonblick som jag öppnade dörren till mina 18 kvm är i alla fall en försäkring om att jag trivs här uppe. Dessutom blir Borås så mycket härligare från detta perspektiv. När jag idag upptäckte Åkes blogg, via Lennarts blogg, utropade jag ett lyckligt "tjohoo!!!". Många sommarkvällar, efter jobbet på hemtjänsten i Centrum, köpte jag chilisnacks av Åke på City på Allégatan och cyklade hem i sommarvärmen. DET saknar jag :).
Några dagar i Borås innebär att man koncentrerar alla sådana "saknar-saker" och därför blir det så bra. Denna gången ska jag heller inte gråta så mycket. Det blir ju bra när jag kommer hem till Stockholm igen.
Jag skyller på de gånger jag som barn åkte från mamma för att en vecka under året (på sin höjd) vara hos pappa. Det var traumatiskt att åka ifrån Ann, och ännu värre att sedan lämna Jörn igen eftersom jag visste att det skulle dröja så länge innan vi sågs. Om det hade satts i system hade nog ett litet barn kunnat vänja sig och finna en trygghet i det, men så var det ju inte och det hänger sig kvar i mina tankar, att jag ALDRIG ska komma tillbaka, att allt är för evigt och att allt är slut.
Det faktum att allt kändes bra och tryggt igen, efter jullovet, i samma ögonblick som jag öppnade dörren till mina 18 kvm är i alla fall en försäkring om att jag trivs här uppe. Dessutom blir Borås så mycket härligare från detta perspektiv. När jag idag upptäckte Åkes blogg, via Lennarts blogg, utropade jag ett lyckligt "tjohoo!!!". Många sommarkvällar, efter jobbet på hemtjänsten i Centrum, köpte jag chilisnacks av Åke på City på Allégatan och cyklade hem i sommarvärmen. DET saknar jag :).
Några dagar i Borås innebär att man koncentrerar alla sådana "saknar-saker" och därför blir det så bra. Denna gången ska jag heller inte gråta så mycket. Det blir ju bra när jag kommer hem till Stockholm igen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar