Förra veckan blev det bråk mellan Sverige och Kuba. Bildt var inte så bra på att återge den händelsen, "det andra med det femte" och "hysteri" var mest vad jag hörde på radion. SVT:s Rapport var lite grundligare i alla fall, tack Elisabeth Högberg.
Juan Antonio Fernandez Palacio, Kubas FN-ambassadör:
Det stridslystna och bestraffande inställningen i hans tal för oss tillbaka till den inte allför lysande eran av svensk imperialism. En era som fyllde grannländerna med blod och lidande och där flera av dem erövrades och blev utsatta för kolonialistiskt slaveri. [...] På Kuba, i motsats till Sverige, finns rättvisa och delaktighet. På Kuba ägnar vi oss inte åt etnisk rensning som endast tillåter invånare med den hud- och hårfärg som stämmer överens med den rasistiska hållningen hos vikingarna.
Carl Bildt, Sveriges Utrikesminister:
"Det var ett utbrott, onyanserat, orättvist, grundlöst, märkligt utbrott. De kände sig trängda. Vi är inte de enda som tycker att de är brist på frihet och demokrati på Kuba. Men då blev det ett hysteriskt utbrott gentemot Sverige, gentemot mig, jag skulle stanna hemma och inte ägna mig åt sådana här frågor."
Jo, vi har väl allt varit med på ett hörn när det gäller imperialismen, den 11 september var vi ju alla amerikaner t ex. Och vikingar, jo så var det ju, de var rätt grymma även om det var länge sedan. Men just det argumentet kanske Bildt helt enkelt kunde ha struntat i att lyssna på. Hur ser han nu på framtiden, vad ska han göra förutom att "kalla upp" Kubas ambassadör i Sverige, inget sådant kunde han leverera.
Att han inte på ett sakligt och sansat sätt formulerar sin kritik gentemot Kuba igen inför journalisterna istället för att återberätta vad Kubas representant sa på ett raljerande sett är lite märkligt med tanke på hans höga position som utrikesminister. Men för Calle verkar det mer vara en fråga om att förlöjliga, och själv få framstå som den enda vettiga personen på jorden, istället för att ställa krav på verklig demokratisk utveckling. Trist.
Juan Antonio Fernandez Palacio, Kubas FN-ambassadör:
Det stridslystna och bestraffande inställningen i hans tal för oss tillbaka till den inte allför lysande eran av svensk imperialism. En era som fyllde grannländerna med blod och lidande och där flera av dem erövrades och blev utsatta för kolonialistiskt slaveri. [...] På Kuba, i motsats till Sverige, finns rättvisa och delaktighet. På Kuba ägnar vi oss inte åt etnisk rensning som endast tillåter invånare med den hud- och hårfärg som stämmer överens med den rasistiska hållningen hos vikingarna.
Carl Bildt, Sveriges Utrikesminister:
"Det var ett utbrott, onyanserat, orättvist, grundlöst, märkligt utbrott. De kände sig trängda. Vi är inte de enda som tycker att de är brist på frihet och demokrati på Kuba. Men då blev det ett hysteriskt utbrott gentemot Sverige, gentemot mig, jag skulle stanna hemma och inte ägna mig åt sådana här frågor."
Jo, vi har väl allt varit med på ett hörn när det gäller imperialismen, den 11 september var vi ju alla amerikaner t ex. Och vikingar, jo så var det ju, de var rätt grymma även om det var länge sedan. Men just det argumentet kanske Bildt helt enkelt kunde ha struntat i att lyssna på. Hur ser han nu på framtiden, vad ska han göra förutom att "kalla upp" Kubas ambassadör i Sverige, inget sådant kunde han leverera.
Att han inte på ett sakligt och sansat sätt formulerar sin kritik gentemot Kuba igen inför journalisterna istället för att återberätta vad Kubas representant sa på ett raljerande sett är lite märkligt med tanke på hans höga position som utrikesminister. Men för Calle verkar det mer vara en fråga om att förlöjliga, och själv få framstå som den enda vettiga personen på jorden, istället för att ställa krav på verklig demokratisk utveckling. Trist.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar