Konflikten är större än den mellan (m) och (s)

Det går bra nu. För några. Kunderna på Kvantum i Stockholm sparar 5000 kr till jorden-runt-resor varje månad, andra köper dyra parmaskinkor, "beroende på vad man ska ha den till".

Torbjörn Hjort, lundasocionom och doktor i socialt arbete vid Växjö universitet blev intervjuad i gårdagens Rapport. Han gav en bild av ett annat Sverige än det Konjunkturinstitutet berättar om. För samtidigt som Stockholms innestadsbor kan spara och konsumera mera växer ojämlikheten i Sverige. Ju snabbare hjulen rullar desto längre efter hamnar den som faller av. Ju bättre samhällsekonomin går, ju svårare är det för folk att förstå att det faktiskt inte går bra för alla. Var tionde barn i Sverige lever i fattigdom. Vem berättar deras bild av den svenska högkonjunkturen?

Där finns en konflikt. Jag saknade den i Monas linjetal. Där fanns det ingen konflikt, visserligen många viktiga bilder om orättvisa, men tyvärr få berättelser om motsättningar. Fighten om de fackliga rättigheterna visar en motsättning men mest gentemot borgarna som försvagar fackets roll. Ja, vi kan sätta upp de borgerliga partierna som vår främsta motståndare, men vårt hat ska vi rikta mot klassamhället och de förhållanden som gör att några tjänar på att andra inte har. För visst handlar det om makt, makt på bekostnad av andras utsatthet. Det gäller även den feministiska analysen. Klass och kön går hand i hand.

Partiets politik måste handla om motsättningar i samhället, inte om motsättningar mellan partierna i riksdagen. Det är stor skillnad.