Åt var och en efter behov - ett minne blott

Fr.o.m. den 1 juni 2007 ska en undersköterskas skatt gå till att betala städhjälp åt den framgångsrika advokatfamiljen. Den kallas omfördelning. A la borgerligheten. Sabuni försöker anlägga ett jämställdsperspektiv på behovet av desssa tjänster. Vad hon missar är att analysera vilka kvinnor som gynnas av dessa subventioner och vilka kvinnor som missgynnas.

En hel procent av de svenska hushållen kommer att tjäna på att anlita subventionerad hemhjälp i jämförelse med att städa och tvätta själv. Det krävs en månadslön på 46 000 kr.

En Kommunalmedlem måste jobba i nästan två och en halv timme för att kunna betala en timmes städning. Är det värt det? Kanske överväger man det en kort stunde efter att ha jobbat helgen och inte vill städa, men har man råd? Vi gör ju alla våra prioriteringar.

Inte ens en avtalsrörelse som godkänner Kommunals lönekrav skulle göra det troligt att medlemmarna köper hushållsnära tjänster.

Efterfrågan och utbud bestämmer inte spelreglerna för hushållsnära tjänster. För hushållsnära tjänster gäller inte den fria marknadens lov.

Subventionen är inte ens behovsprövad. Det är inte människor i behov av vård och omsorg som tar del av dessa omfördelade pengar. Den utgår inte från ett rättighetsperspektiv.

Arbetaren skriver om hushållsnära tjänster och Ordfront 1-2/2007.