Universitetsvärlden gör mig besviken, igen.

Kursen i kvanitativ metod är avslutad. Efter sex veckors inläsning av enkätdesign, felkällor och epidemiologiska begrepp har jag fått grundläggande kunskap om ett viktigt verktyg i universitetsvärlden. Det har varit kul. Jag har trivts både med grupparbete och hemtenta. Folkhälsoenkäten har varit vår utgångspunkt för att jämföra olika hälsovariabler med kön, arbetsrelaterad stress, ekonomi, rökning, motion etc. Ni förstår att det har varit fantastiskt intressant och avslöjande. Min grupp kunde konstatera, med ekonomivariablen, att din sociala position avgör din hälsa.

Så kommer dagen då alla ska redovisa allt och opponera på allt, på en och samma dag. Det blir sällan lyckat, även om jag vid det här laget inte har några stora förhoppningar. Därför blev jag heller inte särskilt besviken när grupp efter grupp gick upp och konstaterade hur dåligt det är att inte motionera, hur dåligt rökning är för din hälsa samt att kvinnor genomgående har sämre hälsa än män.

Självklart är den sistnämnda mest upprörande. Att ena hälften av befolkningen genomgående mår sämst på grund det kön som hon har mellan benen. De flesta grupperna föklarade detta med kvinnors dubbelarbete och någon kopplade det även till arbetsmarknaden. Tack för dessa kloka delar i diskussionen! Avslutningsvis skulle gruppen med enbart variablerna kön och hälsa presentera sitt arbete. I min enfald föreställde jag mig att detta skulle bli den bästa presentationen.

Citat från en gruppmedlem: "Vi vill ju inte bli feministiska, inte sitta här och tycka att, ja ni vet, upp till kamp och sånt. Att kvinnor har sämre hälsa kan förklaras, ehe, beror på att män var jägare och kvinnor var hemma med barnet, ja, jo..."

Ska vi kalla det "back to basic", eller ska vi istället be på våra bara knän om att få slippa små hopknåpplade förklaringar till förödande konsekvenser och istället efterfråga välgrundade synpunkter och perspektiv från den uppsjö av rapporter och forskning på området kvinnor och hälsa. Denna gång satt jag tyst. Jag har valt att välja mina strider.

Inte heller rörde jag en min när gruppen visade två skämtbilder på män respektive kvinnors hjärnor. Antar att ni själva kan räkna ut vad det gick ut på. Självklart skrattade alla i klassen och tittade menande på de två närvarande killarna. Min ironiska ådra tänkte: Ett gott skratt förlänger livet, men det är ni, kvinnor, som drabbas av denna strukurella skillnad i hälsa.

Ännu en gång har universitetsvärlden överträffat sig själv i vetenskaplighet. Självklart kommenterade inte kursansvarig. Och jag valde bort min strid. I alla fall denna gången.